Aston – Snabb, Hund, Whippet

Här kommer några bilder som jag fick av Åsa efter att Aston tillbringat förra helgen där. Han verkar ha haft väldigt skoj med både fotbollsmatcher och trädgårdsarbete på agendan.

Nu ligger jag efter med bloggandet igen… Här kommer några bilder från förra söndagen då Aston och jag var en sväng till Grimstafältet. Han träffade några hundar som han lekte med. Dessutom blev han superkär i en tik som var kastrerad – knasiga hund! Han gjorde allt i sin makt för att få para sig med henne men det var ju ganska lönlöst…

Jag fick nästan lite hjärtklappning när Aston på kvällspromenaden helt plötsligt började tokspåra! Inte så där att han bara går med nosen i backen, nej, nu snackar vi en högkoncentrerad, nästintill springandes Whippet, spänd som en fiolsträng. Vad i hela friden spårade han?????
Tilläggas bör att det här var mitt i bostadsområdet, fast vid promenadvägen som går längs vattnet, så jag tänkte att det kanske var en löptik eller någon hundkompis runt hörnet. Efter en liten bits spårande styrde han nosen mot slänten ned mot vattnet och började tokskälla! Jag såg att något stackars djur fick panik eftersom buskarna rördes om i ett fasligt tempo. Någon meter framför oss kastar sig sedan en grävling över promenadvägen och rusar sedan vidare upp mot bostadsområdet! Aston ville väldigt gärna följa efter, han skällde och drog i kopplet så att han nästan fick andnöd. Tråkiga matte tyckte dock att han skulle följa med hem istället.
Jag måste erkänna att det hela var väldigt spännande, snacka om att spåra på riktigt!

I förra veckan var vi och hälsade på Mormor och Morfar. Vi passade på att ta en långprommis runt sjöarna när det var så härligt väder och allt.
När vi hade tagit oss runt Råstasjön stannade vi till i en närliggande rastgård där vi tänkte att Aston skulle få springa lös (det var inga andra hundar där). Vi hade väl bara varit där ca 5 minuter när min bror, hans polare Jimmy och Jimmys hund Brodie råkade gå förbi.
Aston fick först nosa runt på Brodie (jag visste inte om han skulle vilja mopsa sig, även om Brodie är kastrerad), men icke, Aston visade bara leksignaler. Vi släppte dem därför lösa och Aston drog iväg som ett skott med Brodie skällande efter sig! I en trång kurva lyckades de mötas och jag tror Brodie försökte nafsa på Aston vilket fick honom att ge tillbaka. Vi avbröt därför leken så att den inte skulle gå överstyr, sedan gick vi ytterligare ett varv runt Råstasjön istället. Då uppförde sig grabbarna exemplariskt utan gnabb.

En Whippet har ju inte så där fasligt mycket päls att tala om, men Aston har ändå bestämt sig för att det är dags att svira om till sommarskruden för nu fäller han som bara den!

Nu har jag äntligen fått ändan ur vagnen och fixat bilderna som Astons husse tog med finkameran i påskas när vi var på Grimstafältet. Det är så roligt att få till finbilder på Pånken för han är ju så stilig! Både när han poserar och när han springer!

(Klicka på bilderna för större varianter)

Aston rotade bland löven med sin långa nos. Det var något som luktade väldigt intressant. Fyndet var väl kamouflerat bland de bruna löven men till slut såg jag vad det var – en död ekorre! Mysigt!

Även Aston verkade tycka att den var lite småäcklig för han fnös, skakade av sig och följde sedan lydigt med mig därifrån.

På tillbakavägen från vår joggingrunda, när vi var så där lagom trötta att vi släpade benen efter oss och stirrade ner i marken (åtminstone jag), blev vi hyfsat förvånade när vi tittade upp och såg räven bara ca 10 meter bort! Först stod alla tre och bara stirrade på varandra, men efter någon sekund återfick Aston fattningen och började tokskälla på rävkraken som tog det säkra före det osäkra och kilade bort mot skogen. Aston var alldeles ifrån sig och tyckte förmodligen att det där var något av det läbbigaste han varit med om!

Jag blev faktiskt lite paff över att räven var ute på vift medan det fortfarande var ljust ute. Tidigare gånger när vi skymtat honom så har det varit sen kväll och mörkt ute.

Lite spännande är det ju att komma så nära inpå ett rovdjur!

I måndags var Aston och jag på besök hemma hos tidigare dagmatte Agneta för att säga hej och titta på nya lägenheten. Hon hade redan fått ordning på allt och det var en söt och fin lägenhet med utsikt över ett skogsparti. Vi blev ordentligt uppassade, för Agneta hade svept ihop en supergod middag, trots att vi kom förbi med väldigt kort varsel!

Aston inspekterade noga hela lägenheten och verkade nöjd över att känna igen de flesta av möblerna, t.ex favoritsoffan, men lite konstigt tyckte han nog att det var när Agneta och alla saker hamnat på ett nytt ställe.

Tiden gick fort när vi hade så trevligt och det blev dags för oss att traska hem. Man kan ju välja att gå olika vägar till/från Agnetas nya adress, men den vägen som vi gick just då tog i alla fall 25 minuter i en hyfsat rask takt. På morgonen skulle det nog ta längre tid för då brukar Aston släpa tassarna efter sig.

Idag hade dagmatte Lena tagit med hundarna till en närliggande djurklinik för att väga dem. Pånken låg på ynka 15,7 kg. Han som brukar väga åtminstone 16,5 kg och ibland även upp till 17 kg. Den där magsjukan i vintras tog hårt på honom och det har varit svårt att göda upp honom även fast han äter duktigt. Det är väl ingen fara direkt men jag tycker han ser lite knotig och benig ut.