Archive for september, 2009

Grundkurs vardagslydnad – tillfälle 5

Vi har nu kommit halvvägs i kursen och det märks extra tydligt när man tänker på vädret! När kursen startade var det sommarväder, och nu står både Aston och jag och huttrar under praktikpassen. Nåväl, det är ju kul med kurs så vad gör lite kyla?

Detta kurspass började som vanligt med att vi gick igenom hur den tidigare veckan gått. Sedan var det dags för praktikpass nr 1. Två ekipage var frånvarande så det blev bara fyra i varje grupp. Bra tänkte jag, då kommer det gå lite fortare. Aston och jag var sist i vår grupp så vi övade på egen hand under tiden som de andra var med instruktören. De tog dock en himla tid på sig! Aston började tröttna lite på träningen och om vi bara gick omkring så fick han istället ”spatt-ryck” av blåsten. När det äntligen var vår tur så såg jag fram emot en lång lektion precis som de andra fått, men icke. Vårt pass blev typ 3-5 minuter sedan tyckte instruktören att vi skulle sluta innan Aston började tycka att det var pest. Vi hann öva på lite fotgående och nyfikenhetsövningar.

Efter en värmande fikapaus var det dags för praktikpass nr 2, denna gång med hjälpinstruktören. Det första ekipaget tog ”forever” på sig och jag undrade i mitt stilla sinne hur Aston skulle orka vänta till sist även denna gång. En Berner Sennen som stod bredvid oss försökte busa upp Aston. I vanliga fall står jag alltid tillräckligt långt ifrån för att han INTE ska kunna busa. Jag vill att han ska hålla sig lugn och passiv bland de andra hundarna. Den här gången tänkte jag dock att han kunde få småbusa lite för att hålla sig varm och inte bli totalt uttråkad. Småbusandet orsakade dock ett koppeltrassel och vi mattar försökte reda ut det så gott det gick. Vi kunde dock inte hålla samma tempo och när Berner Senner-hunden blev lite för hoppig (och såg ut som att han skulle råka landa på Aston och mosa honom, alternativt knäcka några ben på honom) så tyckte vi att det var bäst att släppa kopplena för att kunna få tag i dem i andra änden. Hundarna lyckades dock finta bort oss vilket resulterade i att de jagade runt varandra i cirklar. De sprang rakt in i träningen vid ekipage nr 1 och drog några ärevarv runt planen. Berner Sennerns matte lyckades få tag i sin hund, men Aston var nu så uppbusad och lycklig att han fortsatte köra solo! Han sprang runt runt för allt vad benen bar! Tjoho! Vilken rolig kurs!! Nåväl, jag fick tag i honom till slut och då var han i alla fall varm och lycklig. ;-)

Instruktören kom då på att vi kunde köra alla samtidigt på ett långt led. Bra! Vi skulle lära hundarna att hoppa över hinder på kommando och busen Aston sopade banan med de andra. Han kunde t.o.m köra lite överkurs och sitta på ena sidan hindret och vänta på kommandot innan han hoppade över. Instruktören höjde öven hindret till minst den dubbla höjden åt Aston och då blev det bara ännu roligare! Sedan började det regna ganska kraftigt så vi avslutade med fanan i topp. Nästa gång får täcket följa med – även om Aston åldras i det.

Sex månader idag!

Idag fyller lillpånken sex månader! Tänk att han redan är ett halvår gammal. På sätt och vis är det synd att han inte längre är den där gulliga klumpiga valpen, men jag tycker ändå att det är så skönt att han börjar växa upp. :-)

Aston är både smart och snygg!

Idag var det utställningspremiär för pånken. Vi hade inga högre förväntningar eftersom vi har noll koll på hur väl Aston överensstämmer med rasstandarden. Dessutom visste vi inte hur han skulle bete sig i en sporthall fylld med människor och hundar.

Astons uppfödare Kicki var där tillsammans med Astons syster Sally. Det som är så härligt med vår fina hund är att han älskar allt och alla, plus att det mesta är kul! Sally var mindre road av spektaklet och hon hade även blivit åksjuk i bilen.

Astons valpklass var först ut så Kicki hann inte öva mer än något varv med Aston innan det var dags att kliva fram i utställningsringen. Domaren hette Elisabet Janzon och är själv Whippetuppfödare så hon borde ju ha ganska bra koll på hur de ska se ut och röra sig. Aston uppförde sig väldigt bra med tanke på att han är totalt otränad! Han tyckte det var rätt trist att stå och vänta utan att få göra något kul så han gnällde en del. När han skulle stå snyggt på bordet så ville han inte att någon skulle flytta på hans tassar, men han stod i alla fall hyfsat stilla. När domaren kom fram till honom blev han så klart överlycklig och försökte äta upp knapparna på hennes kavaj. Nåväl, han är åtminstone glad och positiv. :-) Jag tyckte även att han var duktig på att springa runt i ringen, kanske vår gå fot-träning gett resultat?

Slutligen var det dags för alla hundarna att visa upp sig samtidigt så att domaren skulle kunna placera dem. Tro det eller ej, men Aston kom etta (det var fem i klassen)! Han fick ett finfint hederspris! Sedan fick han ställas mot den bästa valptiken men där vann hon vilket innebar att Aston blev BIM. Vilken glad överraskning! Han vann då en leksak som han tyckte var jätteskoj. I det stora hela tyckte han nog att det var rätt kul med utställning: roliga hundar, mängder med godis, leksaker och en massa uppmärksamhet!

Stort tack till Kicki som visade upp honom så fint!

Vi fick behålla utställningskopplet till Aston så nu kan vi öva lite hemma. :-)

Aston gör sig fin inför utställningen

Aston gör sig fin inför utställningen

Kicki och Aston laddar

Kicki och Aston laddar

Domaren klämmer och känner

Domaren klämmer och känner

Aston travar runt i ringen

Aston travar runt i ringen

Aston visar upp sig

Aston visar upp sig

Aston med sina kokarder och leksak

Aston med sina kokarder och leksak

Aston på aerobaticflygning

I onsdags var vi på Skå flygfält för att titta på när min bror flög aerobatic. Aston verkade dock mer intresserad av att få springa på gräsfältet, men hans trista matte tyckte inte att det var någon bra idé.

aston-aerobatic

Grundkurs vardagslydnad – tillfälle 4

I måndags var det kursdags igen. Först gick vi igenom hur det gått under den tidigare veckan, om man stött på problem i träningen osv. Sedan blev det läxförhör på kapitlet i boken.

Utomhus delade vi in oss i två grupper som vanligt, Aston och jag hamnade hos huvudinstruktören. Denna gång fick alla fem rada upp sig och göra några övningar samtidigt (gå fot, halt, sitt och ligg) och efter detta blev det individuella genomgångar. Vi fortsatte då med fotgåendet och tränade även inkallning.

Efter fikapausen körde vi ett teoripass inomhus igen och då tog de upp ämnet aktivering. Vi gick igenom spår och sök som vi kommer öva på under ett söndagspass i oktober. Vi har ju redan börjat spåra med Aston så förhoppningsvis kommer han glänsa vid det tillfället!

Ett inlägg av vikt

Aston väger nu 12.4 kg!

Fina bilder

Klicka på bilderna för att få se en större variant.

Aston har fått napp igen

Aston hittar allt möjligt skräp på gatan och det här är hans andra napp! Barnen måste nog hålla hårdare i dessa dyrgripar.

aston-napp2

Täcke = tidsmaskin?

Vissa dagar har det varit riktigt kallt och dagiset har då velat ha ett täcke till Aston. Problemet är bara att så fort man tar på Aston hans täcke så åldras han! Helt plötsligt blir han stel som en pinne och kan knappt röra sig ur fläcken. När han väl går framåt så blir det stela, stapplande steg och sedan måste han stanna. Så fort täcket åker av blir han sitt pigga, glada jag igen. Kan vi kanske ta patent på denna tidsmaskin?

Grundkurs vardagslydnad – tillfälle 3

Jag har inte hunnit skriva om kursen i måndags, så här kommer en snabb rapport.

Det går bättre och bättre att sitta i teorilokalen, inte lika mycket gnällande utan pånken har mest svårt att sitta stilla exakt hela tiden. I måndags kom en ny hund som missat de två första tillfällena. Det var en stor och busig Berner Sennen. Jag blev åter påmind om att Aston är i ett väldigt behändigt format. :-)

Teoridelen denna gång handlade till stor del om att vi måste leka mycket och varierat med hundarna.

Första praktikpasset blev med huvudinstruktören. Vi körde repetition av kontaktövningen, sedan fotgående och stanna. Fotgåendet gjorde mig lite förvirrad eftersom instruktören nu började ropa ut en massa kommandon ”höger om marsch” osv. Inget vi gjort tidigare och inte alltid så självklart för en nybörjare…

Nytt för det här kurstillfället var inkallningen. Instruktören höll Aston och jag gick iväg och kallade på honom. Han kom springandes i full fart vilket alltid är lika häftigt att se! Det var ju så klart inte roligt att bli ”övergiven” av matte så där, men annat är det när vi är ute i skogen på promenader.

Efter en fikapaus bytte vi grupper så nu hade vi hjälpinstruktören till vårt förfogande. Vi övade på i princip samma saker men jag fick även tips på hur jag ska få Aston att komma in på rätt sida vid inkallningen, sätta sig snyggt osv.