Archive for augusti, 2011

Viltspårkurs – praktik 1

I söndags var det dags för det första praktiktillfället inom viltspårkursen. Eftersom kursen var belagd till skogen bredvid Grimstafältet åkte vi dit lite tidigare för att Aston skulle få springa av sig lite innan. För en ”random-hund” kanske det inte skulle vara så smart, risken är ju att de blir trötta och inte orkar koncentrera sig på spårandet sen, men en Whippet blir inte trött av lite spring. :-)

Vi knatade upp i skogen med vår lilla grupp och instruktören delade ut alla prylar vi behövde. När Aston kände doften av blodet och skanken blev han helt tokig. Han gnällde och drog och ville sååå gärna ha dem! Kul att han blev så taggad!

Vi lade ut två olika spår var, ett helt rakt och ett lite längre med en böj på slutet. Det var lite knepigt att hålla reda på snitslar, skank, blodflaska, kolla att jag gick rakt och samtidigt hålla räkningen på antalet steg för att gå lagom långt. Inte riktigt samma sak som att gå ut ett personspår alltså.

Efter lite väntan var det dags att börja gå alla spåren. Vi fick följa efter varandras hundar för att se och lära (de flesta hade sällskap av en medhjälpare som kunde passa våra egna hundar under tiden).

Aston gick som hund nummer två och vi började med det korta raka spåret. Det var ju nemas problemas – han fattade direkt vad han skulle göra och pinnade på lagom snabbt. Att få hitta skanken och bära den tillbaka var förstås toppen!

Efter att resterande hundar gått sina spår började vi om med det lite längre spåret. Den här gången var det mer spännande eftersom jag hade tvingats gå lite slingrigt pga terrängen. Jag var alltså inte helt säker på var jag hade lagt spåret utan fick lita helt på Aston! Han jobbade på jättefint, körde ner sin ädla nos i blåbärsrisen och plöjde fram. Självklart hittade min fina duktiga vovve skanken! :-)

Jag är väldigt nöjd med vårt första pass. Aston tyckte det var roligt och jag tyckte han var duktig. Nu ska vi försöka hinna med några övningsspår innan nästa kurstillfälle!

Jag vill spåraaaa!!!!

Jag vill spåraaaa!!!!

Hittar skanken...

Hittar skanken...

Väldigt nöjd!

Väldigt nöjd!

Bär med sig skanken hela vägen tillbaka

Bär med sig skanken hela vägen tillbaka

Inte lätt att vara kille…

Vi träffade Astons ”flamma” Leja på kvällspromenaden. Det är en Irländsk Setter på 8 år som han är såååå kär i. Av någon anledning luktar hon alltid väldigt gott – oavsett om hon löper eller inte. Stackars Aston blev så ivrig, tvättade henne i öronen och försökte kliva på från alla möjliga vinklar. Mitt upp i allt kom Frallan Conrad förbi och störde Astons uppvaktning och det tyckte han INTE om. Det var ju HANS tjej!

Stackars Leja stod där och såg olycklig ut och verkade hoppas på att den där jobbiga jycken bara skulle försvinna av sig själv. Det är inte alltid så lätt att vara en hund.

Viltspårkurs – teori

Nu under kvällen var vi på det första tillfället för viltspårkursen. Det var ett teoripass och hundarna behövde egentligen inte vara med, men jag hade ju ingenstans att göra av Aston så han fick haka på. Jag hade rustat mig med hans bädd och ett gäng filtar för att han inte skulle bli gnällig över kyla eller att behöva ligga på ett hårt golv. Det var bara en annan hund där utöver Aston, vilket var rätt skönt.

Till en början skötte han sig exemplariskt, han var inte speciellt intresserad av den andra hunden utan låg snällt i sin bädd. Efter ett tag började det dock ”visslas” en del, dvs när han piper så svagt och ljust att det bara kommer ett litet visslande ljud. Ibland ökades visslandet på till gnäll. Så där höll han på ett bra tag men som tur var kändes det inte som att det störde allt för mycket (då hade jag satt honom i bilen istället).

Det var skoj med teorin men den riktiga utmaningen börjar ju på söndag då vi sätter igång med själva spårandet!

Aston är lite utav en outsider i denna grupp för de andra hundarna var Amstaff-blandningar och en Rottweiler. :-) Det ska bli spännande att se hur detta går!

Springdags

På söndag eftermiddag/kväll blev det en tur till Grimstafältet tillsammans med min kompis Anna. Först fick Aston springa av sig genom att kuta mellan oss, sedan tog han sig även friheten att springa bort till två hundar som lekte en bit bort. Jag trodde inte att han skulle sticka eftersom de var riiiktigt långt borta, men ack så fel jag hade. När jag såg att det var två hanhundar, en Staffe och en riktigt biffig Labbe, måste jag erkänna att jag blev lite nervös. Min Pånke är ju så lättskadad! Men grabbarna var turligt nog trevliga och ville bara leka. Även Aston uppförde sig – hör och häpna. ;-)

Sedan blev det en promenad ner till badet där det var alldeles fantastiskt soligt och fint. Aston fick posera:

aston-poserar-kaanan1

aston-poserar-kaanan2

aston-poserar-kaanan3

Hund + katt = sant

I söndags var jag och besökte vännerna Ylva & Magnus för att hälsa på deras nyfödda lilla bebis. Aston tyckte inte att bebisen var så fasligt intressant, men däremot fattade han tycke för familjens katt Sandie. De har träffats flera gånger tidigare men då har Sandie tyckt att Aston varit lite jobbig och därför hållt sig undan. Nu verkade hon istället anse att han var en reko kille, eller så orkade hon bara inte flytta sig från sin bekväma kartong.

aston-sandie1

Sötnosarna vilade även tillsammans:

aston-sandie2

Besök av Hampus

Tidigare i veckan passade vi Hampus en stund. Till en början var han lite uppstressad – förmodligen pga den främmande miljön och de läskiga katterna. Jag tränade ”ryggsäcken” med honom och gömde undan katterna i sovrummet, sedan tog han det lite lugnare.

hampus-klostrad

Hallå där katten!

Det här fåniga örat ska väck!

Det här fåniga örat ska väck!

Matte, vad gör det här vilddjuret hemma hos oss?

Matte, vad gör det här vilddjuret hemma hos oss?

Börjar tröttna...

Börjar tröttna...

Godnatt!

Godnatt!

Blöt

Det är inte så mycket att göra åt saken när vädrets makter bestämt sig för att spara sig under hela sommaren och sedan, vid ett enda tillfälle, vrida ur  molnen som genomdränkta skurtrasor.

Aston anade ingenting – inte ens när jag för första gången på länge drog på honom ett täcke inför kvällspromenaden. När jag däremot öppnade porten och han fick se att det spöregnade där ute, ja då var det inte en lycklig Whippet jag tittade ner på. Även han insåg dock att det bara var att pallra sig ut, för ska man kunna sova en hel natt måste man ha kissat innan. Det blev en rask runda under vilken han ruskade på sig så ofta han bara kunde.

Jag försökte ta bilder på honom när vi kom hem, men man ser tyvärr inte riktigt hur blöt han är.

aston-blot

Inte så glad

Besök hos Cissi, Lyra & Rissie

Idag tog vi oss ända ut till Österhaninge för att hälsa på Cissi och hennes hundar samt kika på huset som de nyligen flyttat till. Aston blev förstås överlycklig – hela TVÅ snygga hundbrudar att ragga på! Rissie (Golden, 6 år) var duktig på att säga ifrån när han blev för närgången, men Lyra (Kelpie, 11 mån) förstod inte alls vad han höll på med, så hon bara lade sig ner på sidan när han försökte kliva på. Hur som helst så verkade de ha skoj när de busade – trots Astons snuskerier.

aston-lyrsa-rissie-juckar

aston-lyra-rissie-halsar

aston-tvattar-rissies-ora

Hundarna fick sedan softa i solen på altanen medan vi fikade – mums för oss!

aston-solar-mupi

aston-tvattar-lyras-ora

Sedan blev det en prommis i skogen bakom husknuten – ja det är den stora fördelen med att bo lite off. :-) Brudarna fick vara lösa men Aston hade sele och långlina för säkerhets skull. Han tyckte dock att man kunde röja runt rätt bra ändå – det gick ganska vilt till emellanåt och då är det ju superbra att ha en lina att hala in honom i. :-)

aston-lyra-rissie-skogen

aston-rissie-i-skogen

aston-lyra-spanar-skogen

Aston blev väldigt trött efteråt och jag tror han drömmer lite om sina nya tjejer, speciellt Lyra som var en tikversion av kompisen Mido. Eftersom hon i alla fall inte totaldissade honom så kanske det finns en chans? ”Man kan ju alltid hoppas” drömmer Aston.

Mysig lördag

Vilken tur Aston hade som stötte på kompisen Amy på morgonpromenaden! Han fick då tillfälle att springa lös och leka nere på den lilla ängen som finns här i området.

Resten av lördagen tillbringades ute vid mina föräldrars kolonistuga. Efter ett besök av några släktingar tog vi en lång sväng med Funny som var jätteglad över att se oss. Det var soligt och fint så vi njöt i fulla drag av att få vara ute tillsammans!

På kvällen var det dags för kräftskiva med några andra släktingar och Aston – som var helt slut – låg inbäddad bland filtar och verkade väldigt nöjd med det.

aston-funny-aug1

aston-funny-aug2

aston-funny-aug3

aston-funny-aug4

aston-funny-aug5

aston-chiara-nosar

aston-inbaddad1

aston-inbaddad2

Konstig hundägare

Jag har ju tidigare beklagat mig lite över de hundägare som envisas med att låta sina hundar gå lösa – även fast de inte har någon koll på dem, men morgonens händelse tog nog priset.

Aston och jag var ute och gick i sällskap med en annan matte och hennes hund. Längs vägen möter vi en farbror som går med sin hund lös. Hunden kommer fram och hälsar på våra hundar och Aston visar direkt ett starkt intresse för henne. Jag frågar ”löper hon eller?” varvid farbrorn svarar ja.

Ehhhm??? Varför går han med henne lös och varför låter han henne hälsa på en hanhund? Jag drar genast åt mig Aston och vi går vidare.

På hemvägen, när jag skiljts från mitt promenadsällskap, så går jag längs en ganska lång och rak skogsväg. Längst fram på den ser jag den löpande tiken så jag stannar. Hon upptäcker dock oss och kommer springandes. Ingen husse inom synhåll… Hon börjar direkt fjanta sig för Aston och han är ju inte sen att haka på. Hjälp! Hur får man två hundar att inte para sig när det är det enda de vill och när man själv bara kan kontrollera den ena??

Jag tycker mig se farbrorn stå stilla längst fram på vägen så jag skriker ”du får komma och hämta din hund!”. Inget svar… Vilket inte var så konstigt eftersom det inte var han som stod där. Han var helt försvunnen! Jag kämpar med att kliva emellan hundarna och lyckas få en lucka. Efter mycket om och men så lyckas jag jaga bort tiken en bit så att jag kan gå längre fram på stigen och förhoppningsvis kunna få syn på hennes ägare. Jag ser då att den som jag först trodde var farbrorn tydligen var en annan hundägare. Jag frågar henne om hon sett till farbrorn eftersom den här tiken löper. Då svarar hon nej och att en av hennes hundar också löpte (men hon hade ju vett att hålla dem kopplade).

Till slut hör jag hussen ropa på sin hund (han måste ha varit riktigt långt borta) och hon lommar iväg. Men alltså allvarligt talat, vad är det för idioter som skaffar sig hundar?