Archive for september, 2011

Ny kurs!

Jag är ju en sådan som gillar att gå på hundkurser av olika slag så nu har jag redan anmält mig till en ny! Jag lyckades nämligen knipa en plats hos Fria Hundar, ”Fortsättningskurs 1″ (Vardagslydnad). Jag har försökt lääänge och nästan givit upp eftersom kurserna oftast hinner bli fulla innan nyhetsbrevet kommer, och är de inte fulla så är de mitt under dagtid på vardagar då jag inte kan gå. Men nu lyckades jag! Jippie! Det ska bli spännande, för jag har hört och läst mycket gott om instruktören Johan Andersson. Kursstart är måndagen den 3/10 så nu behöver vi bara längta i 1,5 vecka!

Viltspårkurs – praktik 4

I söndags var det dags för det sista kurstillfället. Inledningsvis var det lite tråkigt väder med duggregn, men vi livade upp stämningen genom att låta Aston kuta av sig på fältet innan kursen drog igång.

Vi stod vid skogsbrynet för att invänta den sista kursdeltagaren när en lös Schäfer kommer strosandes mot oss. Den siktade in sig på Aston som stod närmast och bestämde sig för att komma fram och hälsa. Jag tyckte den såg rätt liten ut så jag trodde först att det var en tik, men när den kom närmare såg jag att det var en hane. Jag ville dock inte börja dra undan Aston och göra situationen spänd eftersom Schäfern nu var så pass nära. Istället släppte jag efter på kopplet så att de skulle kunna hälsa ”ostört”. De hann dock inte mer än att nosa lite på varandra förrän det tände till. Jag hann inte ens se vad den utlösande faktorn var, men båda betedde sig lika illa. Som tur var så hade ju Aston koppel på sig så jag drog undan honom illa kvickt och ställde mig mellan hundarna och schasade bort Schäfern. Han fortsatte dock skälla och tittade elakt mot Aston bakom mig me till slut ryckte hans matte in och grabbade tag i honom bakifrån. Aston försökte få sista ordet med några avslutande skall bakom mig. Som tur var så fick ingen några skador och Aston verkade sen oberörd av det som inträffat.

Så till spårandet. Eftersom det var sista gången gjorde vi det extra svårt genom att lägga varandras spår. Dels för att hundarna inte bara ska få för sig att följa mattes/husses lukt, och dels för att vi själva inte skulle råka styra hundarna för mycket när vi vet var spåret ligger. Spåren var även längre än tidigare och skulle dessutom innehålla en oblodad vinkel. Spännande!

När det var Astons tur så tuffade han på friskt i början, men ganska snart tyckte jag att han började se osäker ut. Han lyfte huvudet lite för ofta och tittade på mig som för att få hjälp. Det konstaterades att första vinkeln låg för nära så han hade försökt snedda till den. Han hittade tillbaka till det rätta spåret på eget bevåg och sedan gick han som en klocka! Det var väldigt spännande att följa efter utan att ha en aning om ifall han gick rätt. Nyttigt! Han hittade skanken och fick dagen till ära äta upp den. En redig belöning efter hårt arbete!

diplom-viltspar

Nosmos

Aston passar på att mysa med sin husse som han tyvärr inte träffar så ofta längre.

aston-nosmos

Passar på att njuta

För snart kommer vintern!

aston-sjoutsikt-mimpan

Prommis med Funny

Under lördagen hann vi även gå en långprommis med Funny och hennes matte. Nere på gräsfältet vid Lillsjön fick Funny vara lös medan jag sprang omkring med Aston i koppel. Lilltjejen tycker fortfarande att Aston blir för bufflig när han släpper loss så jag tycker det är nödvändigt att kunna bromsa honom snabbt. Funny verkade i alla fall tycka att det var kul att få springa av sig lite och bjöd på ett par ordentliga repor.

Resten av promenaden var lugn och sansad tills vi mötte Funnys kompis Norton – en Chihuahua på några månader. Norton var en riktig liten tuffing som gärna ville leka med de större hundarna. Aston visste inte riktigt hur man skulle handskas med en sådan liten pys så han testade jongleringsmetoden. Norton var dock härdad, för dagen innan hade han lekt med några Grand Danois…

aston-funny-lillsjon1

aston-funny-lillsjon2

aston-funny-lillsjon3

aston-funny-lillsjon4

aston-funny-dragkamp1

aston-funny-dragkamp2

aston-norton

Övningsspår

I fredags åkte jag ut till stugan efter jobbet för att lägga ett par övningsspår åt Aston tillsammans med Mamma. Spåren fick vila medan vi åt middag, och Aston visste förstås redan vad som var på gång. När vi gav oss ut i skogen hade det börjat skymma så vi försökte lägga på några kol. Det första spåret gick riktigt bra, det innehåll två vinklar men inga andra konstigheter. Problemen hopade sig dock när vi skulle gå vidare till nästa spår. Det hade hunnit bli mörkt så jag hittade inte starten! Helt otroligt vad snabbt det går! Det gick inte ens att se snitslarna! Vi fumlade runt i mörkret och försökte febrilt få syn på någon snitsel utan att snubbla och bryta benen av oss. När vi bestämde oss för att ge upp och överge spårandet för kvällen lyckades Aston helt plötsligt falla in i det! Snitslar i sikte! Vi hade förstås gått miste om en bit i början, men han lyckades ändå gå hela spåret och blev överlycklig när han hittade skanken. Duktig kille!

På vägen tillbaka till stugan gick vi förbi och plockade upp Funny för en kvällspromenad. Hon sträckte fram sin lilla nos för att undersöka skankarna som luktade så spännande, men det gick INTE för sig enligt Aston! Det var ju faktiskt hans skankar! Riktigt sur blev han, så Mamma fick ta skankarna till stugan och jag gick efter med hundarna – då var allt frid och fröjd.

På lördagen lade jag ett nytt spår i skogen, även detta med två vinklar. Det kändes liiiite lättare att gå spåret i dagsljus, och Aston skötte sig galant.

Sedan skulle jag även testa att lägga spår på en gräsmatta där man bara släpar skanken en raksträcka (dvs skippar blodet). Detta för att öva upp hundens noggrannhet. Denna taktik fungerade dock inte så bra på Aston, för han försökte springa spåret istället. Mer träning krävs på den biten.

Viltspårkurs – praktik 3

Då var det alltså dags att se om träningen gett något resultat. Jag fick i uppgift att lägga ett längre spår än vad jag gjort innan. Det skulle dessutom ha två vinklar samt ett bloduppehåll någonstans längs vägen.

Som vanligt var Aston väldigt ivrig så jag fick bromsa honom. Det gick bra tills vi kom fram till första vinkeln. Av någon anledning tappade han bort sig totalt, men han försökte lösa det genom att ”runda” spåret. Han jobbade och jobbade men lyckades ändå inte hitta rätt, stackarn, han såg så frustrerad ut! Till slut gav han upp och ställde sig och tittade på mig, typ ”hjälp mig matte”! Jag tog något steg i spårets riktning och då hittade han doften igen. Ganska snart där efter var det dock dags för bloduppehållet och då gick han återigen lite fel, men eftersom det inte var så långt lyckades han falla tillbaka i spåret igen.

Andra vinkeln gick fint och till slut var han framme vid målet, MEN…. Skanken var borta!!!! Det enda som satt kvar var snöret! Han såg så bedrövad ut, stackars lilla Pånken! Han som jobbat så hårt för att hitta rätt, och vad får man? Ett sketet snöre?

Instruktören pinnade iväg för att hämta en annan skank till honom som ersättning, men under tiden verkade han få upp ett spår efter tjuven. Jag lät honom gå vidare, och tro det eller ej, men ca 20 meter bort hittade han skanken! Han måste alltså ha gått över till att spåra det djur som snott skanken. Jag vet inte om det ska räknas som bra eller dåligt för hans viltspårkarriär, hehe, men JAG tyckte i alla fall att han var jätteduktig så han fick en massa beröm! Gissa om han var nöjd med sig själv efter att ha fått jobba så hårt för sin skank!

Som extra belöning fick han den här gången äta upp den, och matte fick köpa en ny till vår framtida träning.

Sedan blev det förstås en promenad med Funny igen. Hon var pigg som en mört och tyckte det var hur kul som helst att få stoja runt med Aston. När vi kom tillbaka till stugan snodde Aston en av Funnys tuggrullar och det tyckte hon inte om, men hon vågade inte heller göra mycket åt saken. :-)

aston-ater-skank1

aston-ater-skank2

aston-funny-ben1

aston-funny-ben2

Spår, spår och flera spår

I lördags blev det ännu mera spårträning! Jag känner mig riktigt ambitiös som övar så flitigt inför kursen. Även denna gång lade jag ett rådjurspår och ett älgspår och de var hyfsat långa med varsin vinkel.

Det första spåret var lite knepigt i början. Aston var så taggad att han nog inte riktigt hann uppfatta vilken dofta han skulle följa, så han snurrade runt som en yr höna precis vid startstället. Jag gick tillbaka till ”uppsparken” och visade honom lukten igen och då verkade poletten trilla ner. Resten av spåret gick han klanderfritt.

Älgspåret gick desto bättre. Vid ett tillfälle började han vädra i luften istället för att sniffa på marken, men det berodde på att jag satt en snitsel lite väl lågt, så när han väl upptäckt den fortsatte han som om inget hade hänt. Det blir dock bakläxa för mig för jag vill inte att han ska börja fuska och gå efter snitslarna.

Vi hann även ta en sväng med Funny igen. Mysigt!

Övningsspår och spontandejt med Funny

Ikväll var vi ute vid stugan för att spåra lite – det gäller ju att ligga i och träna nu inför kursen på söndag. Jag lade först ett rådjurspår med vinkel, sedan ett lite längre älgspår med vinkel. Spåren fick ligga ca 40 minuter innan vi ”klev på”. Aston var supertaggad som vanligt och drog som en oxe i linan, men jag tvingade honom att ta det lugnt och nosa ordentligt. Han gick som en klocka hela spåret med undantag för ett parti där han började vädra i luften istället. Det var dock jag som klantat mig och satt en snitsel för lågt, och när han kände lukten av den så ställde han sig på bakbenen för att undersöka den. Han återgick dock snabbt till spåret och var lika säker som innan.

Efter en liten paus fick han gå älgspåret. Trots att han redan gått ett spår var han lika taggad, så även nu fick jag bromsa honom för att han inte skulle gå för fort och börja slarva. Han gick jättefint i spåret och det enda jag kunde notera var att han sneddade lite i vinkeln, men det kanske är normalt om det blåst.

Det kändes bra att han var så himla duktig och att han tycker det är så skoj! Jag hoppas på att hinna lägga något spår även imorgon.

Efter spårandet blev det en spontan promenad med Funny. Mysigt!! Funny fick vara lös på en stor gräsyta och jag sprang runt med Aston i koppel – det måste ha varit en syn! Han blir ju så tokig om jag släpper honom lös och lilla Funny tycker att han är för bufflig, därför vill jag kunna hejda honom lite. Hundarna hade väldigt skoj och det märks att de trivs så himla bra ihop!

Nu är det en nöjd och trött Whippet som däckat för kvällen. :-)

Helgens andra date med Funny

Efter kursen blev det en lång promenad med Funny och hennes matte. Hundarna fick vara lösa en liten stund på samma gräsplätt där de hade sin allra första date (då Funny blev rädd och sprang hem). Den här gången vågade Funny leka lite men det syntes tydligt på henne att det var lite läskigt. Aston blir ju ganska bufflig när han släpper loss så hon visste nog inte riktigt hur hon skulle tackla honom. Vi gick sedan en bra sväng och hundarna hade så skoj ihop. När vi passerade golfbanan så stal de varsin golfboll som de bar på resten av vägen hem.

Vi såg till att njuta extra mycket av det fina vädret och håller tummarna för att det är lika fint även nästa helg så att vi får umgås lite mer med söta lilla Funny.

aston-funny-sept1

aston-funny-sept2

aston-funny-sept3