Archive for oktober, 2011

Nattliga äventyr

Om jag ska försöka se något positivt med våra nattliga promenader då…

- Jag har känt mig lite som en Securitasvakt som smyger omkring i området för att skrämma bort eventuella tjuvar & banditer.

- Det är otroligt lugnt och tyst. Faktiskt ganska skönt att inte träffa på varken hundar eller folk.

- Natten till igår fick vi se en räv på mycket nära håll! Den kilade omkring i området men fick väldigt bråttom därifrån när den såg oss. Förmodligen brukar den kunna husera fritt bland gatorna den tiden på dygnet, och den tyckte nog att det var väldigt onödigt att vi kom och störde!

- Det är väldigt mysigt att promenera längs stranden precis när solen går upp.

Tråkig dietmat

Stackars Pånken är sååå hungrig! Han slår med tassen i matskålen och tittar uppfordrande på mig. Ser jag inte hur mager och utsvulten han är??

Först har han fått leva på risavkok, sedan med lite ris i. Nu har jag även spetsat måltiderna med några små bitar kokt fisk. Han bara kastar i sig maten och verkar så olycklig över att han får så lite.

När katterna kände doften av fisk ville så klart även de vara med och kalasa på måltiden:

aston-alexia-fisk

aston-alexia-ganna-fisk

Skitjobbig vecka!

Jag visste att den här veckan skulle bli tuff eftersom jag hade väldigt mycket planerat på jobbet, både tidiga mornar och sena kvällar. Men jag anade inte att den skulle bli så här jobbig!

Natten till i tisdags blev Aston magsjuk och vi fick gå en vända mitt i natten. Först trodde jag att han bara ätit något konstigt och att han skulle bli bra efter en dag, men icke. Även nästa natt blev det två vändor och han fick gå över till att bara äta kokt ris. Detta hjälpte inte ett skvatt utan diarrén höll i sig och han kräktes även ett par gånger. Jag ringde veterinär-Annica och stämde av och fick då veta att det med största sannolikhet var en hundmagsjuka som gick nu.

På torsdag eftermiddag ringde dagmatte och sa att Aston hastigt blivit mycket sämre. Han hade kräkts mer, darrade i hela kroppen, vinglade, bakbenen höll honom inte, han flåsade med öppen mun och var väldigt hängig så jag blev tämligen orolig och tänkte ”nu DÖR han!”. Ringde gråtandes till Annica och kastade mig sedan in i bilen tillsammans med Husse som fick köra.

På kliniken blev han väl omhändertagen enligt mig, men själv verkade han tycka att det var långt under hans vinthundsvärdighet att behöva röntgas, dricka kontrastvätska, ta blodprov, få dropp, röntgas igen osv. Han såg så otroligt vissen och eländig ut. Stackars liten!

Som tur var hittades inget konstigt på röntgen eller blodprov utan det verkar som att han ”bara” har magsjukan och blivit uttorkad. Ett stort tack till Annica och Emelie som klämde in honom i ett redan späckat schema!

(Jag passade även på att säga hej till Annicas vovvar Mido och Xavi. Båda var väldigt pussiga och glada och Xavi har blivit stoooor kille!)

Idag lördag är Aston fortfarande magsjuk men åtminstone lite piggare. En vacker dag kanske vi får sova oss igenom en hel natt igen också.

Fria hundar – kurstillfälle 4

I måndags var det återigen kursdags. Eftersom vi skulle vara utomhus i kylan hade jag dragit på Aston vintertäcket, men jag hade inte riktigt tänkt på extrakläder till mig själv, så lite kallt var det. Men men, hur som helst så inledde vi med en frågestund kring veckan som gått samt hur det fungerat att träna hemma.

Sedan skulle instruktören visa hur man kan använda en liten sprayflaska med vatten för att förstärka ett ”nej”. En väldigt busig och oregerlig hund fick agera försökskanin (nej, jag pratar inte om Aston, han är väldigt skötsam om man jämför). Mitt i övningen lyckades dock hunden backa ur sin sele så att hon blev lös! Hon tog några repor runt resten av gruppen och verkade njuta fullt ut av att se sina ägares förskräckta miner. Efter en del trixande lyckades de dock koppla henne igen.

Vi gick sedan upp till en liten halvt inhägnad paddock där vi skulle öva på att släppa hundarna lösa tillsammans i omgångar. Först skulle vi dock repetera ”cirkelövningen”, dvs att alla står uppställda i en ring och vi turas om att gå runt varandra. Innan övningen började sade instruktören åt mig att jag skulle genomföra hela övningen med Aston okopplad. Say what!? Jag trodde att han pratade med fel person!! Men okej, säger han det så…
Aston fick alltså stå okopplad bredvid mig medan de andra hundarna började passera oss, en efter en. Jag höll stenkoll på honom och läste av varenda liten förändring i kroppsspråket för att hela tiden kunna ligga steget före. Mitt i övningen fick vi dessutom nya order, nu skulle jag lämna honom där med ett ”vänta”-kommando och själv gå och ställa mig på andra sidan av den person som stod närmast. Nu tyckte Aston att det blev liiite för jobbigt, men då gjorde vi om samma sak fast med en extern belöning som låg framför honom så att han hade något annat att fokusera på än bara mig.
Slutligen gick Aston och jag ett varv runt de andra ekipagen, han var helt lös, inget godis, och det gick skitbra!

Sedan var det dags att släppa några hundar i taget och sedan kalla in dem. Medan de andra hundarna lekte/tränade stod resten vid sidan och tittade på. Även nu fick Aston vara lös. Det gick hyfsat bra, men han var vääääldigt ivrig och ville sticka iväg till de lekande hundarna några gånger.

När det var Astons tur att leka fick han en Goldenkille och en Labbetik att röja med. Jag tyckte det var lugna och bra kompisar åt honom eftersom han själv är ganska vild. Det gick dock lite sisådär eftersom Aston bara hade ögon för Labbetiken, han hängde efter henne som en igel och var rätt så bufflig. Hon visade tydligt med hela sitt kroppsspråk att hon inte tyckte det var roligt, men han fattade inte utan fortsatte hänga i nackskinnet på henne. Nåväl, han sprang åtminstone inte till skogs…

I det stora hela är jag väldigt nöjd med dagen. Det känns helt otroligt att kunna ha honom okopplad så här fjärde gången när han vid första tillfället gjorde utfall mot en av de andra hundarna. Det ska bli spännande att se vart detta leder!

Härlig söndagspromenad med Anna & Funny

Igår fick Aston och jag äran att vakta Funny och samtidigt skulle vi på promenad med min kompis Anna. Det blev till att stuva in Funny i bilen och åka över till Sumpan där vi mötte upp Anna.

Funny, som egentligen är åksjuk, sade inte ett pip under resan utan tittade bara upp lite ängsligt ibland (båda hundarna satt i buren där bak).

Det blev en lång och härlig prommis runt båda sjöarna och hundarna passade på att sno åt sig fågelbajs lite här och var (svårt att undvika på ett sådant ställe). De var lite ovanligt dragiga och ”trassliga”, vanligtvis går de så otroligt fint bredvid varandra, men jag antar att det berodde på alla störningar (massor med folk, hundar, fåglar, bajs osv). Funny lyckades även få ryggen nedkletad (mot en parkbänk) med äckligt fågelbajs som luktade apa, knasfia!

Mot slutet av rundan träffade vi överraskande nog på Hasse (husses mammas kille)! Det är egentligen inte så konstigt eftersom han jobbar där på idrottsplatsen, men det var ändå ett skojigt sammanträffande.

Under hemresan låg båda hundarna och vilade – och Funny sa varken ett pip eller tittade upp. Duktig flicka!

aston-funny-rastasjon1

aston-funny-rastasjon2

funny-fagel

aston-funny-stadig

Prommis med Hampus och årets sista dopp med Amy?

Imorse var vi ute på övningsrunda tillsammans med Hampus då dagmatte haft svårt att kunna gå med båda hundarna samtidigt eftersom de bara busar och röjer runt. Tanken var att det skulle vara lättare att träna på det hela när även vi ägare var med. De försökte så klart sätta igång direkt när vi kom ut men jag var snabbt på Aston och stoppade honom så fort han ens tänkte tanken, sedan skötte han sig exemplariskt resten av promenaden. Hampus försökte hoppa på honom några gånger, men då vände han värdigt andra kinden till. :-) Sedan gick de väldigt fint tillsammans utan att försöka busa, så då var nog istället största problemet att Hampus drog friskt i kopplet.

På eftermiddagen tog Aston och jag en sväng i skogen och hade turen att träffa på kompisen Amy. De fick springa lösa på ängen och Aston njöt i fulla drag av att få kuta runt som en dåre. Amy hade lite svårt att hänga med men verkade glad ändå. Efter buset tog de varsin slurk i sjön och passade på att bada lite! Det känns inte riktigt likt min Whipp att plaska runt i iskallt vatten men han kände väl av grupptrycket. ;-)

aston-okt-bad1

aston-okt-bad2

aston-amy-okt-bad1

aston-amy-okt-bad2

Fria hundar – kurstillfälle 3

Jag har varit lite seg på att rapportera från kursen, men här kommer i alla fall ett inlägg om i måndags.

Den här gången var det enbart teori, så vi fick vara inomhus hela passet (skönt enligt den frusna Whippen). Instruktören Johan berättade om hur vi kan gasa och bromsa våra hundar. Gasa har man sällan problem med, men bromsa är däremot svårare. Beroende på vad hunden är för ras och individ så behöver man olika nivåer på bromsen också. Aston är väl ett praktexempel på en hund där man behöver en rejäl broms! Han är ju trots allt en jakthund som gärna sätter efter allt som rör sig, plus att han är väldigt pigg och glad så allt måste ju utforskas.

För att vi ska kunna bromsa våra hundar i tid måste vi lära oss att läsa deras kroppsspråk. Johan visade en massa bilder på hundar i olika situationer och berättade kring alla små tecken och hur olika kombinationer av dessa kan innebära olika saker. Sedan fick vi själva berätta kring några bilder och tala om vad vi tyckte att hundarna ”sade”. Jag tycker själv att jag lärt mig läsa Aston hyfsat bra, men det är ändå inte alltid så lätt att bromsa honom för det…

En hel del frågor dök upp längs passets gång och det var intressant att höra vad de andra hundägarna hade för erfarenheter av sina individer/raser.

Jag hade tagit med en fäll åt Aston och bäddat in honom i min jacka, och där låg han snällt hela passet utan att klaga. Det var ett ganska litet rum, eller snarare välfyllt av människor och hundar, så jag är väldigt nöjd över att Pånken kunde slappna av.

Frost

Imorse var det riktigt kallt och gräsmattorna täcktes av ett tunt lager frost. Så fort Aston kände den krispiga konsistensen under tassarna blev han så där härligt spattig som bara han kan bli. :-) Han liksom hoppstudsade fram på ett glatt sätt med svansen ivrigt viftande. Sötis!

frost

Höstig och härlig helg

Vad glad jag blir när det är strålande väder under helgerna! Det blir så mycket roligare att vara ute och promenera då.

I lördags var vi ute flera timmar och knatade på Djurgården med Italienska vinthunden Akki och hans husse. Aston och Akki gick på samma dagis förut men nu är det jättelänge sedan de träffades så lite gruff var de tvungna att ha. När vi väl började gå gick det dock mycket bättre och hundarna verkade njuta av promenaden. Det är alltid extra roligt att få sällskap av andra vinthundar! Jag fick dock inte med någon kamera vilket var synd. :-/

Akkis husse skulle sedan hjälpa mig med min dator och väl i lägenheten blev det återigen lite spänt mellan hundarna. Aston var ju tvungen att hålla koll på sina grejer och se till att Akki inte tog sig några friheter, och Akki i sin tur var nog lite extra taggad av att hamna i en okänd miljö där det dessutom fanns katter. Där var det nog bäst att vara på sin vakt och hålla sig till/vakta husse. I det stora hela gick det dock bra.

På söndagen tog vi en sväng med Funny och hennes matte. Vi hann inte gå speciellt långt förrän vi hade turen att stöta på ytterligare en Whippet! Det händer inte varje dag kan jag säga. Den här tiken har Aston och jag mött en gång tidigare, det är en trevlig tik på 6 år som påminner lite om Funny i utseendet, med skillnaden att hon har mer vitt. Brudarna fick vara lösa på en gräsmatta men jag höll Aston kopplad. Han blir ju så otroligt galen när han släpper loss och jag vill inte att han ska skrämma bort eller ångvälta över tjejerna. Jag försökte springa en del med honom, så gott det gick med koppel, så att det inte skulle bli så otroligt retsamt för honom när de andra lekte. Sedan gick vi vidare och njöt av höstens alla färger på buskar och träd, härligt härligt.

aston-funny-nellie1

aston-funny-nellie2

aston-funny-sondagsprom

Aston hos frissan

Konstigt tänker ni nu, han som har så lättskött och kort päls, behöver han verkligen gå till frissan? Ja, det behöver han; som sällskap när matte ska klippa och färga håret. Först fick han ligga i bilen en stund, men när salongen bara innehöll mig och ytterligare en kund fick han komma in.

Självklart var han tvungen att gå en inspektionsrunda och smaka på några hårtussar, men sedan lade han sig frivilligt på den pläd jag lagt ut åt honom. Duktig kille! Inget gnäll eller vankande som han skulle pysslat med förr i tiden. Han har blivit så vuxen och harmonisk min lilla plutt. :-)