Archive for november, 2011

TV-kväll

I onsdags var vi på besök hos Maria för middag och TV-kväll. Aston var inte så intresserad av TV-programmen utan parkerade sig istället i sängen där han hade det väldigt mysigt:

aston-marias-sang

MMS

Jag fick ett MMS från min vän Anna. Bilden föreställde en pyttig Aston i sin bästa krokodil-era och han var så gullig att jag bara måste dela med mig av bilden:

aston-liten

Morgonprommis

Nog för att jag är världens mest morgontrötta människa, men vem blir inte lycklig av att komma ut sådana här vackra morgnar?

mimpan1

mimpan2

(Bilderna är tagna tidigare i veckan)

Fria hundar – kurstillfälle 7

I måndags var det sista kurstillfället, tänk vad tiden gått snabbt!

Vi inledde passet med något som instruktören kallade ”virrvarr”. Vi ställde oss alltså i en ring och alla fick hela tiden olika instruktioner, t.ex att två skulle byta plats med varandra, någon skulle gå ett varv runt gruppen, en annan lämnade sin hund på ”vänta”, en tredje sprang runt gruppen, fyra ekipage bytte plats samtidigt osv.
Mitt upp i allt skulle man så klart hålla stenkoll på sin hund och se till att den inte drog iväg till någon av de andra eller så.
Aston var lös hela tiden och skötte sig riktigt bra. Det han tyckte var jobbigt var när jag skulle lämna honom – då travade han efter mig med en olycklig blick som sa ”matte, du tänker väl inte lämna mig här”? Då testade jag med en extern belöning som han fick koncentrera sig på och då gick det mycket bättre!

Vi hade även släpp denna lektion. Aston skulle leka med en stor Huskeyhane (kastrerad) och blev direkt omkulltacklad. Detta tyckte han var lite obehagligt och blev direkt spänd och stel när han var på benen igen, men när de gått ett varv runt varandra och nosat lite så kom de fram till att de kunde leka trots allt! Vi tränade inkallningar och gjorde sedan återsläpp till leken. En Spetstik fick vara med i Astons omgång. Först såg det ut som att Aston skulle vara för tuff mot henne, men hon var rätt tuff tillbaka och lekte på. Labbetiken som Aston var så bufflig mot för några veckor sedan fick också vara med, men nej, något med hennes utstrålning gör att Aston bara blir ännu mer taggad och påflugen, så där fick det vara färdiglekt.

Vi fick sedan i uppgift att byta hundar inom gruppen och gå en liten promenad. Själv fick jag en tik som jag är osäker på vad det var för ras. Spontant skulle jag tänka på någon AmStaff-variant, men hon var så stor så det kanske var någon annan ras, eller en blandning. Strunt samma, hon var i alla fall STARK och väldigt sprallig! Promenaden blev en dragkamp och det enda jag försökte fokusera på var ”tappa inte taget” och ”halka inte” samt ”undrar om hon kommer tuppa av när hon stryper sig själv så där”. Nog för att hon var glad och söt, men det var ändå rätt skönt att få tillbaka min icke-dragiga vän efteråt! :-)

Vi tränade sedan på ”vänta” igen. Hundarna fick sitta uppradade och vi gick bort en bit. Aston var lös och väntade snällt tack vare att jag använde en extern belöning även denna gång. Vid ett tillfälle försökte han gå mot den för att tjuva, men jag hann stoppa honom. Annars beklagade han sig bara med lite pipande – alltså en klar förbättring jämfört med första kurstillfället då han satt uppbunden och tjöt som en stucken gris och försökte slita sig. ;-)

Sammanfattningsvis tycker jag att Aston och jag utvecklats mycket under kursens gång – trots bakslaget med magsjuka mitt upp i allt. Första kurstillfället hade han ju taggarna utåt och ville äta vissa av de andra hundarna, och sista tillfället kunde jag ha honom lös i princip hela tiden. Det känns jättebra och nu får vi helt enkelt träna vidare på egen hand!

Fria hundar – kurstillfälle 6

Det har varit så mycket de senaste veckorna att jag knappt hunnit eller orkat blogga något. Nu sitter jag här och försöker komma på vad det egentligen var vi gjorde på kursen för två veckor sedan… Jag får lite hjärnsläpp och blandar bara ihop det med övningarna som vi gjorde för en vecka sedan. En övning som jag är säker på att vi gjorde är i alla fall en där vi jobbade två och två. Ena hunden fick sitta uppbunden och träna ”vänta”, sedan fick en person locka den andra hunden med en godbit på en tallrik. Hunden fick ett ”varsågod” av sin matte men skulle sedan stanna upp när man sa ”nej” eller ”stopp” eller vad man nu ville använda för ord. Om hunden stannade fick den beröm och ett varsågod igen. Det gick bra med Aston och jag har även tränat vidare på detta hemma.

Vi hade även släpp med hundarna. Jag blir ju alltid lite nervös för att Aston ska stick iväg när det finns så mycket störningar runt om kursplatsen, men tack och lov så har det gått bra. Aston kan ju bli rätt tuff när han leker med andra hundar, så något som var extra intressant var när han fick släppas lös tillsammans med instruktörens egna hund Alva – en tik i ”mogen ålder”. Hon visade väldigt tydligt vad hon tyckte och tänkte. Kastrathanar tyckte hon inte var speciellt intressanta, men Aston var så klart intressant! Han var dock tvungen att hålla sig på sin plats och han försökte fjäska och visa sig duglig. :-) Roligt att se!

När de andra hundarna släpptes stod vi vid sidan och tränade på att ens egen hund inte skulle försöka sticka dit (Aston var lös). Detta tycker ju Aston är jättejobbigt för han vill sååå gärna röja med de andra hundarna, men det gick faktiskt bra, jag hade stenkoll på honom!

Magstatus

Magen har fortfarande inte stabiliserats helt hos Aston. Under veckan har det varit lite fram och tillbaka, dvs vissa dagar är det finfina korvar och nästa dag är det löst igen. Det har dock inte varit någon sprutande, vattnig historia så det är vi glada för! Han har inte heller behövt gå ut om nätterna så det känns ju också positivt. Jag har kört en omgång till av Canikur och utöver det har han bara fått sin dietmat samt majsvälling. Jag tycker absolut inte att han ser mager ut nu, så dietmaten verkar inte ha någon svältande effekt på honom i alla fall.

I torsdags verkade han själv dock tycka att han var mager, för då stal han en ost som låg uppe på köksbänken hos dagmatte. Jag vet inte exakt hur stor den var från början, men det blev tydligen inte en smula kvar efteråt i alla fall.

Fredag och lördag tillbringade Aston hos ”Mormor & Morfar” eftersom jag skulle på jobbkonferens. Han hade skött sig ypperligt bra men med magen hade det varit lite fram och tillbaka (kanske pga osten?). Resten av helgen har han varit helt ok i magen.

Bättre igen!

Ska jag ens våga posta ett sådant inlägg? Då kommer han väl garanterat behöva gå ut i natt…

Nu har Aston i alla fall varit hyfsat bra i magen under några dagar. Hoppas hoppas att det håller hela vägen den här gången! Han är även väldigt pigg och glad och ser inte alltför mager ut, så jag tror inte att det går någon nöd på honom för tillfället.

Åneeeej…

Bakslag… i natt… igen…

Nu var det som att vrida på en kran med vatten. Fy vad tröttsamt! Ska han aldrig få bli helt bra min lilla Pånke? Tar det bara extremt lång tid att bli av med smittan, eller har han ätit något nytt konstigt? Eller har jag gått för snabb fram med att blanda i färskfoder i hans dietmat? Det känns smått hopplöst det här… :-(

Fin vovve

Spanar in ett par ekorrar!

Spanar in ett par ekorrar!

Aston på prommis i Kristineberg

Aston på prommis i Kristineberg

Fria hundar – kurstillfälle 5

Jag kom på att jag inte bloggat om senaste kurstillfället!
Eftersom Aston precis varit sjuk tog vi det lite lugnt under kursen. Många av övningarna krävde dessutom godismutor och jag ville inte stoppa i honom några konstigheter och riskera bakslag i magstatusen, så utan godis blev det svårt att motivera honom. Jag hade inte heller tänkt på att få med mig någon rolig kampleksak utan kunde endast erbjuda honom en gammal vante att leka med. Jippieee! NOT…

Först tränade vi på att gå nära med extern belöning. Samtidigt fick hela resterande gruppen stå bredvid på led och agera störning. När man själv stod i ledet var det ett utmärkt tillfälle att jobba på att ens egen hund INTE skulle sticka iväg till den som tränade ”nära”. Detta gick hyfsat bra för Aston som tyckte det var rätt skoj att få springa tillbaka och kampa lite med vanten.

Sedan tränade vi parvis. Den ena hunden fick sitta uppbunden och vänta, och den andra hunden skulle träna inkallning. På vägen till husse/matte fick hunden passera den andra personen som satt med ett fat med godis/vante på. Sedan kunde man försvåra på en massa olika sätt, t.ex ändra vinkeln mellan störningspersonen och matte, eller att personen lockade mer på hunden osv.

Aston tyckte den här övningen var lite så där. Det var ju ganska menlöst att gå fram till den där tråkiga vanten gång på gång. Att sitta uppbunden var inte heller kul.

Imorrn är det dags för nästa kurstillfälle så vi får se hur det går då!