Archive for april, 2013

Stor nos

aston-nos

Förberedande promenad

För ett tag sedan gick vi en promenad med den hund som ska hålla Aston sällskap på dagarna. Det är pinscher-tiken Dinah som ägs av en kollega till mig. Förhoppningsvis tycker även Dinah att det är trevligt med en inneboende. Aston och Dinah kommer i alla fall väldigt bra överens och är dessutom liknande till sätt och personlighet, så det känns lovande!

aston_dinah2 aston_dinah1dinah

 

Lägesuppdatering

Som tur är verkar inte Aston ha fått några bestående men efter hissolyckan. När jag tänker tillbaka på det hela känns det så ofattbart att han klarat sig helt oskadd! Han har fått en ny chans här i livet och den tänker vi ta tillvara på.

Dagmatte ska flytta ut till sin sommarstuga under maj-september så nu testar jag att skola in Aston på hundkontoret som vi har på mitt nya jobb. Under första veckans inskolning blev det mycket gnäll, så nu håller vi tummarna för att det går bättre under den andra veckan! Det är förstås en ny och annorlunda miljö, men förhoppningsvis ska han kunna anpassa sig och tycka att det är ok. Han borde väl tycka att det är hyfsat trevlig att få gå lunchpromenad med sin matte i alla fall? :-)

Änglavakt

I förra veckan hände något så fruktansvärt att jag inte riktigt orkat med att skriva om det förrän nu. Aston höll på att dö.

Dagmatte hade varit ute på promenad och klev in i hissen tillsammans med sin egen hund, tryckte på knappen, och upptäckte för sent att Aston inte hunnit in i hissen utan stod kvar på utsidan medan hissdörren gled igen. Hon hade försökt trycka på alla knappar men inget hade hjälpt. Hissen började åka uppåt och fastnade inte förrän kopplet (som hamnat under hissdörren) klämdes mellan hissgolvet och våningsplanets tak. I vanliga fall brukar hon alltid ha sele på Aston när de är ute och går, men denna gång hade de gått i stadsmiljö och då föredrar hon halsbandet för att få bättre styr på honom. På utsidan av hissen hängde alltså Aston och dinglade i halsbandet och dagmatte hade hört honom sparka runt och kämpa för sitt liv. Allt för att komma loss ur halsbandet som höll på att strypa honom. Efter ett tag hade sparkandet slutat.

Under tiden hade dagmatte så klart varit totalt panikslagen och skrikit, bankat och levt om allt hon kunde i hissen för att någon skulle höra och kunna komma till undsättning. Men vem är egentligen hemma mitt under dagtid? Som tur är så var det en granne som hade hört oväsendet och kommit ut i trapphuset för att kolla vad som pågick. Hon berättade för mig i efterhand att hon trott att det var några barn som gjort hyss, men tack och lov hade hon ändå gått ut för att kolla. Det hade väl varit smått omöjligt att kunna prata med dagmatte som bara skrek och bankade inne i hissen. Det som grannen hade uppfattat var någonting om ”hunden”, men hon såg ju ingen hund! Hon hade ropat tillbaka ”var är hunden??”, varpå nästa ledtråd hade blivit ”där nere”. Dagmatte och hennes hund befann sig ju nämligen nästan på våningen ovanför Aston!

Grannen hade skyndat sig ner till våningen under och då fått se Aston hänga i ”taket” alldeles livlös. Hon berättade för mig i efterhand att hon trott att han var död. Mycket blod hade det tydligen också varit på hissdörren. Den bit av kopplet som befann sig på utsidan av hissdörren var väl ca 2 dm lång, men en tillräckligt lång snutt för att grannen skulle lyckas lyfta upp Aston en bit och sedan lossa på koppelhaken. Mirakulöst nog hade hon lyckats få ner honom i alla fall, och då hade han dragit efter andan! Sedan hade han legat i fosterställning i hennes famn och skakat. Stackars lilla gullehunden!

Grannen hade stannat med Aston tills hissreparatören kommit och släppt ut dagmatte och hennes hund. Vilken otrolig hjälte!!

Jag är så fantastiskt glad över att Aston lever och att han dessutom verkar oskadd! Under den tid som passerat sedan olyckan har jag hunnit tänka många gånger på vad som skulle hänt om t.ex hon inte orkat gå ut på ett tag för att hon trodde det var barn som busade, eller om det bara varit skröpliga pensionärer hemma som inte orkat lyfta Aston, eller om ingen alls varit hemma, eller om nacken knäckts av rycket, eller om kopplet suttit så tight att det inte gått att kroka av halsbandet tillräckligt snabbt. Eller om.. Eller om… Ja det finns som sagt många hemska tankar som passerat men det enda jag ska försöka fokusera på nu är att Aston lever och mår bra!

Jahaaaaa?

aston-strutnos

Utökat födelsedagsfirande

Tänk vilken lycka, i fredags när Husse kom så hade han med sig ett paket åt Aston! Storgrabben fick äran att öppna paketet helt själv och efter lite trixande fick han ut sin present… ett jäääättestort märgben!

Det blev alltså födelsedagsfirande två dar i rad och Aston var så nöjd!

aston-4ar-husse1

aston-4ar-husse2

aston-4ar-husse3