Fjällvandring från Abisko till Kebnekaise

Ja nu är det dags att berätta om sommarens stora äventyr för Astons del, nämligen den långa vandringen från Abisko till Kebnekaise! Jag kommer dela upp bilderna på flera inlägg eftersom det annars blir väldigt mycket på en gång. :-) I detta inlägg berättar jag om själva vandringen.

Vi hade bestämt oss för att bila upp då det kändes enklast med Aston. Eftersom det är en väldigt lång resa valde vi att dela upp den på två dagar. Första dagen körde vi nästan 100 mil, alltså ända upp till Luleå, där vi stannade för natten. Aston skötte sig så klart helt exemplariskt bra under hela resan. Han låg snällt i sin bilbur och sade inte ett knyst. Vi stannade självfallet på flera ställen längs vägen och tog några promenader, men det måste ju ändå vara tråkigt för en liten oförstående hund att sitta i bilen hela dagen.

aston-hotell-lulea-badd

Myser på sin hotellbädd

Nästa dag åkte vi de sista 30 milen till Kiruna där vi parkerade bilen. Tanken var att vi därifrån skulle ta tåget till Abisko, men tåget var ersatt med en buss. Efter en skumpig och ryckig färd med en galen busschaufför var vi äntligen framme i Abisko där vår vandring skulle inledas! Aston fick bära sina egna grejer i sin klövjeväska som han så gladeligen hade på sig.

aston-abisko-kungsleden

Nu kör vi!

Vi hade en oerhörd tur med vädret och fick uppleva fjällen från sin allra bästa sida.

aston-vandring-klovjevaska

Aston njuter i fulla drag av att få gå på vandring med sin flock!

aston-vilar-pa-packning

Lunchpaus – då gäller det att vila

aston-i-taltet

Mysigt att sova i tält

Aston visade på många sätt och vis att han är en tuff kille som inte ryggar för varken konstiga underlag, stora ansträngningar eller mygginvasioner. Jag kände mig väldigt stolt när han spatserade över åtskilliga broar som i vissa fall gnekade, krängde och gungade så att även en del människor säkert skulle tvekat för att gå över dem. Att det här och där rusade en vild fors under gallergolvet gjorde säkerligen inte saken lättare, men min coola Whippet bangade inte.

För övrigt utgjordes underlagen av jordiga stigar, steniga stigar, stenar att hoppa mellan, plankor att gå över, leriga sunkmarker samt mer eller mindre pigga fjällbäckar som skulle korsas.

aston-vandring-balanserar-pa-bro

Rangliga broar passerades utan problem

aston-balanserar-fjallback

Lätt som en plätt när man har fyra ben!

aston-vandring-klovjevaska2

Stolt kille med egen packning

aston-dricker-fjallback

I fjällen blir det till att dricka direkt ur bäckarna

aston-vandring-kvallsmys

Skönt med täcke och myggspray under kvällsmyset

Efter några dagar såg jag att han började få skavsår i armhålorna från klövjeväskan, så han fick gå utan den ett tag.

aston-vandring-kikar-ner-i-hal

Skönt att matte tog min packning, då kan jag röja runt ännu mer på egen hand!

aston-vandring-vilar-huvudet

Man blir rätt trött av att gå hela dagarna även om man inte har någon packning att släpa på

aston-vandring-vilar

Får t.o.m. ligga på mattes jacka, skönt!

Det som var mest spännande enligt Aston var när han fick korn på en livs levande ren! Han blev heeeeeelt galen! Skällde och gnällde, slet och drog, ställde sig på bakbenen och gjorde allt i sin makt för att få springa efter renen. Men nähä, det var tydligen inte därför vi var i fjällen enligt matte.

ren

Lyckligt ovetande ren

Ett antal dagar och ca 8,5 mil senare var vi framme vid Kebnekaise fjällstation och det äventyret berättar jag mer om i nästa inlägg.

aston-i-talt-med-tacke

Pust, det var en lång promenad det där!

1 kommentar

  1. Pia skrev:

    Hej!
    Letar efter en klövjeväska till min whippettik. Den din Aston har verkar fungera bra, vilket märke är det på den?

    Trevliga bilder och texter! Gick Storulvån-Sylarna mhttp://www.aston.nu/wp-content/uploads/aston-vandring-klovjevaska2.jpged min whippet och hennes kusin i somras. nästa gång får hon ha egenpackning :)

Skriv en kommentar